Fick ett plötsligt sug att skriva om att folk verkar likställa att t ex stå på antidepressiva läkemedel eller ha kontakt med terapeut med att vara psykiskt störd.
Det är ju inte bara jättedumt utan också skadligt för alla, både friska och faktiskt sjuka.
Tja, också att likställa "psykisk störd" med att man är på vissa bisarra sätt är rätt irriterande.
(Inte att du gjorde det. Bara en personlig reflektion.)
När jag jobbade på psykoskliniken så hade den absoluta majoriteten av mina patienter arbete eller studier. De fungerade lika väl som vem som helst när de inte var inlagda. Även fast de har svåra kroniska sjukdomar.
Inom primärvården söker folk terapi för allt från att de har svår ångest till att >
> de kanske varit på ett jobb eller dylikt alldeles för länge och inte vet om det är rätt beslut att stanna kvar eller byta. Eller att de har återkommande problem i relationer eller sociala sammanhang.
Återigen. Helt friska och välfungerande individer.
Som dessutom har modet att erkänna för sig själva att de har brister som de vill ha hjälp med. Det ser jag som en enorm styrka.
De som försöker hävda att alla människor som går i terapi är störda eller sjuka gör en enorm skada. Antingen utan att förstå, eller ännu värre, inte bry sig.
Tänker på en del snack som varit på sistone om att man pratar ”för mycket” om psykisk ohälsa.
Uppenbarligen pratar vi fortfarande inte tillräckligt om det eftersom för många har för dålig koll…
Jo, på ett sätt kan jag tycka synd om den som måste trycka ned andra för att själv må lite mindre dåligt. På andra sätt vill jag slå dem på käften, men det är ju oftast en mindre lyckad terapimetod.
När man själv har barn så verkar inte folk vara benägen att informera om att det är meningen med livet. Intressant att det bara verkar finnas ett för vissa.
Jag ska nog ha ett svar förberett om att det är ju bra att om man inte hittar ett djupare kall i livet så är ju fortplantning bättre än inget.
Tack! Ska försöka leva mer och mer efter poängen. En sak till om machokulturen: Det är också att man inte ska hålla på med vissa saker. Som att äta grönsaker, vara snäll och att vara kärleksfull. Det är också ett sätt att slippa göra saker man är rädd för på ett "tufft sätt".
Att vara trans är ju också ett vanligt liv! vet att det inte är jämförbart rakt av men ibland känner jag samma när jag skriver om min adhd eller till och med om att vara poly. man vill inte vara tjatig men det är ju också… ens liv bara?
Jag tycker också du är fin nu med. Att man inte ser ut som när man vara ung (eller att man inte hade vett att uppskatta hur man såg ut då) är bara att acceptera. Det går ändå inte att göra något åt. Men man kan ju sikta på att vara sexigast på ålderdomshemmet i alla fall!
det är ju inte som förr men på ett sätt tycker jag ändå att det är mysigt att börja helgen med en stund på lekplatsen. man är liksom ute och bara hänger med.
En hade ju önskat att det snarare var standard. (är så van att jag inte tänker på att det går faktiskt att bara göra som vanligt och få med formateringen)
Jag är bra på att ordna kalas 🤗 inte på det sättet att det är överdådigt eller så, utan på en sådan nivå som alla orkar med (så att det övht blir av) och att det samtidigt är trevligt 😌
Jag fick inte plats att skriva något cyniskt om det också, men ja! Nog för att jag vet hur svårt det är att få folk att svara på enkäter. Och att man vill kompensera för sitt språkliga slarv med mutor så att folk ska gå med även fast det hela är skumt.
När vi som har ptsd på olika sätt pratar om att upptäcka att vi faktiskt har det, börjar det ofta med att beskrivningarna är för knapphändiga för ens egen situation. Och det viktigaste att ta med sig är att det är bara du som kan säga om det är traumatiskt eller inte
Men du vet att tvåsamma bröllop där alla förväntas vara med och inte bara titta på utan också aktivt delta i firandet av tvåsamheten det räknas inte som att skylta med det för det är natuuuuuurligt
32/ Och det är väl också ett tecken på att den är skriven för att bli spridd och förstådd av många. Att den inte bara är egen personlig känslohantering utan en dokumentär skildring menad att uppmärksamma något hemskt.
Är det att skriva krångligt istället för klartext inte bara ett vanligt sätt att försöka dölja att man inte är så duktig på sitt område eller inte kan svara på frågorna?
Har inte bestämt mig än. Jag trivs verkligen inte med att stå i centrum på tillställningar, men jag vet ju också att det också handlar om att många tycker att det är kul att träffas på kalas.
Håller med om att folk borde vara intresserade av att lära sig svenska, och tycker också att det är extremt störigt när dom inte är det. Min poäng är mest att det är fett svårt att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder så även med rätt attityd kommer man suga på svenska ett bra tag
Jag har bara hunnit med att gråta en liten skvätt av lättnad och känna att det här va ju otroligt. Det känns så skönt på nåt sätt, ett kvitto på att jag kanske inte bara är en kass människa med dålig moral
Du uttrycker ju här också en värdering om att det du nämner är viktigare än det här med AKB.
Jag säger inte att det är rätt eller fel att tycka så, jag tycker också det är mycket som borde uppmärksammas. Mest att du verkar iallafall ha en uppfattning att det här med AKB är mindre viktigt?
Kul! Jag vet med mig att jag är lite dålig på att få det att bli av att sätta mig ner och skriva nuförtiden, men om du kan stå ut med det så är jag på.
Behöver inte ens vara gömd tror jag! Tror mer att det är att folk tittar på ett annat sätt och tänker konst när något hänger på väggen. Men är ju viktigt att vara bekväm med det så klart!
Mitt problem är lite just det att jag inte är allergisk. Folk är kassa nog som det är på allergimat, känns fel att jag ska skapa förvirring kring det när det bara handlar om att jag vägrar äta vissa saker.
Tycker ju att att det borde vara enklast för alla att bara skriva ut vad som ingår i maten.