Karin
@grishund.bsky.social
Skriver, just nu läromedel. Illustrerar ibland. Impulsköpte ett hus så nu bor jag i Hökarängen.
Jag förklarade att jag förstår principen om kalorier in och ut men att det inte riktigt hjälper.
Jag ska ge honom en chans. Det kan ju vara så att själva programmet jag ska gå igenom är bra.
Jodå. Det förklarade han också för mig. Att varje viktnedgång är skadlig för mig. TACK SÅ MYCKET
Ja, det är tyvärr just det han är. Det är därför jag fått remiss till honom.
Det var väldigt frustrerande. Jag undrar just hur det här ska gå. Jag ska träffa honom varannan vecka.
Jag antar att de träffar så många som inte vill ta tag i problemet på riktigt.
Jag tror han trodde att allt jag ville ha var medicin. I själva verket är det inte medicin jag är ute efter. Jag är ute efter att lära mig hantera ett missbruk som jag har. Jag äter fel. Jag dämpar stress och ångest med mat. Jag är som en alkoholist fast med mat. Jag vill inte ha det så.
Han skulle ha mig att göra träningsprogram med att gå i trappor. Jag går i trappor hela dagarna här hemma. Jag gör verkligen absolut Max av vad min kropp klarar av när det gäller fysisk aktivitet. Fick upprepa det flera gånger. Jag har en sjukgymnast till det. Tack så mycket.
Jag vill komma till rätta med ett dåligt förhållande till mat. Det handlar inte om att jag ska lära mig tallriksmodellen. Jag vet så klart vad som är nyttigt och onyttigt. Problemet är att jag är trött och utmattad och inte orkar stå och laga nyttiga grönsaksrätter.
Ja har just haft det mest bisarra mötet på länge inom vården. En psykiatrisköterska som ska hjälpa mig gå ner i vikt. Jag vete tusan hur det här ska gå till. Jag har gått upp och ner i vikt längre än han har levt. Jag kan banta. Jag är bra på det. Problemet är ju att hitta något som funkar i längden
Jag har ju bott mitt i tunnelbanebygge något år nu så jag borde vara van men mitt nya hus har tydligen pappersväggar.
Jag brukar säga till mina elever att livet aldrig blir mer avancerat än högstadiet. Efter det bara loopar det på samma teman livet ur.
Jag hade egentligen sovmorgon idag men grannen påbörjade grävarbete med stora maskiner klockan 7.
Vad skönt det var att sova mellan 15-17 idag. Vad jag saknar att känna den där tröttheten nu.
Jag har blockat personerna och de har tynat bort med tiden. Det är tyvärr nackdelen med att faktiskt försöka åstadkomma något och göra sin röst hörd. Det drar till sig knäppskallar.
Jag har haft några olika sådana personer som har jagat efter mig med. Det är verkligen jobbigt att skaka av sig. Det blir ändå taggar som fastnar, trots att det rent intellektuellt går att förstå att det inte är mig det är fel på.
Jag är vaken. Har suttit och jobbat som en liten gnu. För mig passar det när som helst på lördag.
Det är så långa köer överallt så varje instans tar tid att få komma fram till. Under tiden hinner tiden gå och behoven ändras.
Alla kötider. Det har tagit ett år för oss att få komma till habiliteringen dit vi ska nästa vecka.
Något är knasigt med torsdagsviben. @bylinebelife.bsky.social hade också torsdag igår.
Nu är jag hemma igen efter sip-mötet. Det var mest jobbigt pga det var någon chef från bup med, istället för någon som vi träffat tidigare. Det kändes så opersonligt. Men men. Några möten ska styras upp framöver och det kanske blir bra. Gissar att det kommer att ta ett år till innan något händer.
Jag funderar på samma sak. Jag är inte helt tappad på att använda händerna pga kan rita tex men är helt kass på flätor. Mitt barn fick aldrig några tjusiga frisyrer och verkligen inte jag heller.