Jag kan inte vara människa. Känner mig grundlurad. Till det yttre verkar jag som alla andra, men jag förstår ingenting av vad människor egentligen vill eller menar. Jag visste inte att folk flörtar för nöjes skull. Jag var förälskad och trodde att det var besvarat. Jag trodde faktiskt det.
Nordistnörd — Jag kan inte vara människa. Kä...
Åh jag känner med dig. Jag tycker också att det är väldigt svårt att förstå andras intentioner. Efter många år har jag kommit fram till att jag är helt värdelös på att tolka signaler.
Jag ser alla signaler hur minimala de än är, men jag kan tydligen inte skilja mellan någon som är förälskad och någon som flörtar för att förhöja sitt ego.
Det är nog ingen som kan se den skillnaden. Hur ska man förstå det?
Alla andra verkar tycka att det är hur tydligt som helst? Eller de verkar åtminstone tycka att jag är galen som tolkar "oskyldig" flört som hemlig förälskelse. Men jag upplevde den ju inte som oskyldig.
Jag har missförstått så många genom livet.
Känner igen mig så mycket. Men du kan vara människa, på ditt sätt. Kan tyvärr inte säga mer.
Åh, hur behöver vi som tycker om att vara flirtiga göra för att skydda andra från att göra sig illa på oss så som du blev gjord illa nu? Vad hade du behövt?
Tydlighet och raka och ärliga svar. Om man inte har känslor för personen är det bra att säga det, särskilt om personen frågar.
Ja åh herregud. Om man inte ger det så har man enligt mig 100% passerat alla gränser för oskyldig flirt. Då är man ju inne i lögn-territorium.
Det är att utnyttja människor för sin egen vinning, enligt mig inte längre bara vanlig oskyldig flirt
Flera män har slingrat sig och uttryckt sig väldigt vagt eller svarat på något helt annat i stället för att bara svara ja eller nej när jag frågade om de hade känslor för mig. Det borde vara det enklaste i världen att bara säga nej. Några har gjort det och det var lättare att hantera än ovissheten.
Nej men usch ugh ja män är verkligen sämst på det där.
Har blivit så sårad så många gånger av mäns otydlighet att jag nuförtiden försöker tänka att allt som inte är ett entusiastiskt ja är tecken på att han antingen har svårigheter att kommunicera eller egentligen inte är så intresserad
O eftersom jag inte vill vara nära någon som har svårt att vara rak, jag har så stort behov av det, så försöker jag leva efter det mottot ”if ge wanted to, he would”. Men det är lättare sagt än gjort
Jag vill ju veta vad personen känner oavsett om det kan bli till en relation eller inte. Om jag har gått runt och trott att någon har känslor för mig är det en liten tröst att veta att jag kan lita på min intuition och att någon faktiskt kan känna så för mig.
Det vore ju på ett sätt lite fint att veta att det kunde ha blivit vi under andra omständigheter. Det är inte lika fint att bli gaslightad tills man inte längre litar på sina sinnen.
Det kan ju finnas grader av intresse och omständigheter som förhindrar en relation, men lite sinnesfrid borde de kunna bjuda på. Det är så jävla mycket lättare att komma över någon som säger ”Jag är ledsen att jag har givit dig det intrycket, men jag känner inte som du”.
Similar Posts
Jag förstår inte varför jag känner sådant svårt motstånd mot projekt på jobbet som syftar till ökad inspiration, arbetsglädje och förbättring. Är det för att jag inte känner att problemen valideras? Är det för att jag inte känner hopp? Är det för att jag starkt ogillar vissa klischéord?
Inte jag. Tror att jag vill det för mycket, Skatteverket känner av det och tycker att jag är för klängig.
Anledningen till att jag som straight cis viftar med Prideflaggan är inte performativt. Se, jag bryr mig om folk och jag vill att vi alla har det lika. Jag önskar att jag kan mena det mer än jag gör men jag vill att framförallt fascister vet att dom inte har något att hämta.
Jag är inte Romina.
Jag känner att jag inte kan göra så mycket åt det och att det faktiskt inte är riktig feedback. Att man ska skilja på person och sak. Jag känner att jag är en person som pratar mycket och ska jag tänka på att inte prata så är det inte jag. Då blir jag hämmad. Men vad vet jag 🤷🏻♀️
Alltså jag vet inte ens? Det känns som att jag är i någon form av personlig kris på grund av insikter. Jag har helt slutat närma mig människor för det slutar aldrig bra. Jag verkar göra alla besvikna genom att vara som jag är och jag vet verkligen inte hur jag ska ändra på mig utan att jag kraschar.
Min absolut sämsta egenskap är att jag är oerhört dålig på att berätta för folk hur jag känner för dem.
Det enda jag kan hoppas på är att de jag faktiskt tycker om faktiskt förstår det. Det är inte många på den här planeten jag tycker om; än mindre som jag faktiskt saknar när de är borta.
Mm. Men med det sagt så var det inte rimligt att jag var där öht. Jag vet inte vad jag vill och tycker alla är läskiga. Det är nog bäst att jag stannar hemma bara.
PS:
Jag har vänner för att jag har samlat på människor i många år, och jobbar på att höra av mig. Det har funnits tider då jag har känt mig ensam för att jag har varit det.
Jag är ju lite för konstig för att vara "populär", och tycker inte ens att det är kul att umgås i riktigt alla former 😛
Jag skulle ha svårt, inte för att jag inte vill, tvärtom!! Jag blir bara nervös för att jag inte själv vet hur jag låter och inte tänker på det och undrar om jag gör för mycket, vad norm är, och skulle vara rädd att framstå som överdriven. Jag har svårt med sånt men vet att folk skäller på mig
Det är det nog!
Bara jag som känner att jag "ljuger" om jag inte är trovärdig, samtidigt som att jag inte vill vara det när jag inte trivs. Precis samma dilemma med denna filter profilbild som jag har här, tänker att jag skrämmer bort andra med att vara jag om jag skulle vara neutral 👀
Ja, jag håller med dig, men jag tänker att det inte riktigt är vad jag menade. Jag menade att jag bara inte litar på att Ekis inte kläcker ur sig något dumt och att jag som socialist inte vill att hon talar för mig. Det är bokstavligen det enda.
Jag trodde inte att jag kunde hata. Det här året har jag upptäckt att jag kan det.
Jag hatar krigshetsare, maktfullkomliga idioter som skiter i andra människor, folk som roffar åt sig rikedomar på andras bekostnad och gisslantagare av alla sorter.
Vad får stå för mig? Att jag tycker som jag vill? Jag röstar på det jag tycker är bäst, om alla röstar M och jag fokuserar på att M så har jag inte åstadkommit något. Men du anser att andra tycker fel och du ska skrämma folk som tycker fel. Det är extremt och odemokratiskt
ja absolut, jag har redan identifierat att det var svårare för mig att förstå att jag var trans just för att jag gillade kvinnor, comphet är 100% på riktigt. dock vet jag inte exakt vad du menar med det, skulle det vara comphet som får mig att tro att jag gillar män nu?
Nja det var väl inte vad jag sa? Jag har haft långt över 10000 följare på Tw som mest, är van att många jag inte känner läser vad jag skriver. Reflekterade bara över att det uppmanas till att dela saker hela tiden, för att det inte funkar som på Twitter här. Jag gillar att det inte funkar som där.
Lite grann tror jag, det viktigaste var nog att jag fick veta att jag är romantisk för att jag inte håller mig till en. Jag tror i alla fall det var vad de menade.
jag kan ha uttryckt mig klumpigt. men såhär typ: jag tror att alla som har problem med könsdysfori väldigt enkelt kan identifiera när det är just könsdysfori de känner. om andra säger att de känner det av att bli felkönad tror jag på dem 100%. när JAG blir felkönad är det inte könsdysfori jag känner
När jag var liten trodde jag att folk pratade på andra språk för att jävlas med mig. Jag misstänker fortfarande att det kan vara sant.
Jag brukar tolka det som en bekräftelse på att jag känner rätt som inte fattar hur det här könssystemet egentligen har med mig att göra, för det stämmer ju aldrig. Liksom, bra då är jag inte kvinna, då var det uträtt
Jag fattar! Ja det är väldigt bra, inte bara är jag, att se att andra har liknande grejer de upplever och kanske hur de hanterar det. Det är svårt att fatta alltid att alla inte upplever saker lika, eller tvärtom att det jag upplever är inte sånt som alla upplever. Om du fattar hur jag menar.
Men det kan man ju inte berätta för folk. De känner sig hotade, de känner att man skryter.
Grejen är att jag inte gör det. Jag vill att de ska förstå mig. Förstå varför jag inte förstår dem. Varför de inte förstår mig.
Det var såhär då, jag var ju tvungen att kolla, då såg jag att jag inte följde dig, som jag trodde att jag gjorde, men nu är det iaf åtgärdat. Så.
Det är inte många jag har där jag känner att jag kan vara helt mig själv men dom få håller jag hårt i.
Jag tycker jag ju att det är starkt. Annars hade jag inte envisats med att läsa. Men jag trodde inte jag bölade av den.