Serenity Now —

Ser det bara som att filmen lyckats. Sedan tänker jag inte på det som dödskultigt, utan naturligt: jag tror att människor BEHÖVER något de är beredda att dö för. Det kan vara vad som helst, som familj och barn. Att man gör något för att det är rätt, inte för att det är lätt.

jag vet inte. det är något med detta som inte låter bra för mig. tänker att det låter vettigt och fint men det är något med det som gnager på mig. det låter lite väl som att det handlar om att bekräfta varandra, när det är minst lika viktigt att utmana varandra och hjälpa varandra att förbättras.

Jag har undrat det en del också. Är inte som att det är svårt att hitta information och... öh... bildstöd... om man har svårt att läsa sig till det. Men det känns på något sätt som att det är något med min person som gör det olämpligt att just jag ifrågasätter graden av sanning... 🤔

Aha. Jag försökte läsa om det, och fattade det som att det där med att minska fejkkonton/spam också va en grej. Men det kanske var pga serverkapaciteten som det var viktigt att begränsa dem, inte användarupplevelsen.

Jag håller med om att det ska va så som du säger. Det är bara att blocka om man tycker det själv. Man ska inte behöva ha känslor för det.

Jag tänker också att det inte går på förhand att veta något om ”resultat”. När man ser övergrepp mot civila i krig och konflikter så är vi många som inte står ut. Vi vet inte om det blir ”resultat” eller inte. Med det sagt erkänner jag att jag är dålig på att demonstrera, men det händer.

Tack för det, men jag tänker att det här har varit rätt så uppenbart ändå. Om man inte ser det så beror det mest på att man inte vill.

Ja, det med! För att inte tala om krumbuktandet för att hitta på något oerhört komplicerat teoretiskt problem som ska lösas när man bara vill veta hur det var?

Inte för att jag vill ha det men. Jag tar kampen för de som behöver det!

Här vill man ju gärna veta meta mer, men sker det omedelbart antar jag att det handlar om något som är straffbart?

Men är det så fel? Tänker att man gör som man vill. Om jag läser något jag gillar eller vill visa att jag ser det du skriver så trycker jag på gilla. Man kanske inte alltid orkar skriva men ändå vill visa att man sätt.

Hög igenkänningsfaktor. För jag lever inte alltid som jag lär. Ibland vill jag göra något trots riskfaktorer för att det verkar kul, för att jag vill göra något med just de här människorna, för att det tycks vara enda chansen just nu. Och så blev det inte som det var tänkt…

Det kanske är så att det blir tydligt först när det är så att man inte känner sig som det som man alltid blivit bemött och alltid setts som? Att det inte är tydligt när det aldrig varit en grej liksom?

Jag tänker inte på att jag är högerhänt, men fattar att de som är vänsterhänta tänker på det.

-> Det var ett beslut som man fattade och i det måste så man ju också ta ansvar för konsekvenserna. Det var ju inte som att inte de kalkylerade med att det här skulle hända, tvärtom! Det var just för att man ville ha det här som man tog i så hårt."

@jonassjostedt.bsky.social: "Och det här ->

Jag tänkte inte på pollen, mer än att det kändes som pollen, men om det är fler som kliar så kanske det ligger något i det.

Jag tror Markus, och jag, hade en lite annan ingång. Det här att man själv tänker att man ska gilla en skiva och gööör det men sen kommer på att man inte riktigt vill lyssna på den. För att den är mer bra som idé.

det här med POTS-en som jag nu är rätt säker på att jag har slog mig verkligen rätt hårt. det är liksom Ännu En Grej. jag vet inte, det känns lite jobbigt bara. vet att man inte ska tänka så men tänk om man va frisk?

Men ELLER HUR?? Som om man valt det själv med, haha va nä jag tyckte absolut inte att det räckte liksom??

Du, jag tror att det är exakt det här. Det va inget jävla problematisera det här, hmm, tänk värt. Det va rätt av en spelfilm som är så vacker och musikmupp som man va förstod man det underförstådda bara. Jag ser inte problemet nu heller och jag är inte kåt på main men ffooorrrttfarande sexig

Det känner jag till för det är ett gammalt fenomen, men det här var en grupp som man skulle svara på frågor för att gå med i och ingen som jag är vän med är med, så jag tror att det är mitt höftben som ansökt om att gå med när jag haft telefonen i byxlinningen, vilket känns väldigt orutinerat

Ja, precis. Tänker också särskilt på att det är olika för kvinnor och män - för män går det bra att åka på golfresor med killkompisarna, men för kvinnor är det som att det inte ryms mer än familjeaktiviteter. Så få kvinnor (som jag ser) som verkligen investerar i vänskapsrelationerna.

Det känns som att det ska till något akut livshotande för att en ska få nån hjälp, om ens det, för med stora hände det ingenting efter bupakuten mer än att jag fick vabbintyg och vara suicidvakt. ”Gå hem och va en bullmamma ett tag” som psykiatrikern på bup sa.

Ser nu att man skulle kunna tolka det som att jag är trött på dig men det är jag inte.

Tänker att det hade underlättat om det gick att visa hur det är när inte någon ser på, som det du skrev någonstans om plågan att klä på dig, det får man ju upp en bild om att det inte är okej med sån smärta även om det går att le och prata i ett möte med någon.