Karin — Jag lät en gammal dam gå före...

Jag har försökt allt men tänker att det inte ska ligga på mig. Jag tror också att alla inte är ämnade att driva familj på ett positivt och utvecklande sätt. Det bara är så. Jag tror dock att jag själv lämnar en fin familj efter mig när det är dags att bege sig.

Vet inte om det är fel på mig men jag gillar att folk tycker att jag är uppkäftig. Bra, du sätter dig inte på mig, det är JAG som sitter. En fin komplimang jag fått är "du är new york-otrevlig" när jag väste vill du hålla mig i handen också eller??? Åt en gubbe som stod för nära i en kö.

Nu kanske ni tror att jag lärt mig gå till gymmet och hålla käften om det, eftersom jag inte på en och en halv vecka skrivit att jag varit på gymmet. Men nej, det är bara så att jag inte varit på gymmet på en och halv vecka.

Men i dag.

Jag var på gymmet i dag.

Jag försöker att inte lägga känslor i att det är så här. Det är ett tillstånd jag måste förhålla mig till. Jag blir bättre och bättre på att ta mikropauser t.ex. när jag utför sysslor. Tvingar mig att lägga mig ner, lyssna på en låt, sen fortsätta. Fasen inte lätt när hjärnan VILL så mycket!

Men det var en inblick i hennes nya liv, som jag absolut inte är en del av.

Vid det här laget vet jag inte längre vad som kommer först, om jag mår dåligt för att jag tänker på henne eller om jag tänkte på henne för att jag mår dåligt.
Jag är bara så trött, trött på att vara trött, på ångesten,

Jag är glad att du tycker det. Det kändes som en bra grej att fira in en ny kanal med. Plus att jag har så jävla mycket grejer som jag bara lyssnat på någon gång så det är ju lite en present till mig själv också. :)
Tur att jag har ett hörlursvänligt arbete.

Jag ogillar att jag ser så många här som jag inte följer. Vet att man kan stänga av det men då blir det istället helt dött. Men jag tycker det är okej. Vill inte lägga massa tid på some ändå. Bara tidsfördriv.

Det bästa som hänt med Twitter var när du köpte en blus åt mig som >

Det är inte lätt. Jag tycker också ofta att folk tittar konstigt (ej flörtigt) på mig som om de ogillar mig eller tycker att jag är ful. Men jag ser också om någon spanar in mig. Det är i princip aldrig någon som flörtar med mig som menar allvar. Jag är trött på det.

Ja jag mår ju dåligt om folk tycker jag har gjort fel, så det är inte som att jag inte bryr mig. Det faller sig inte naturligt bara – på samma sätt som att jag inte formar rutiner på samma sätt/lika lätt som andra. Och har en annan känsla för tid.

Haha, bra där! Det är att resa sig upp och gå som är det svåraste.

Jag brukar intala mig att jag får gå hem när jag vill - men att jag iaf ska gå dit. Ett fåtal gånger har jag gått hem men då har det visat sig att jag har en förkylning på g.

Vet inte om jag mår bättre eller sämre nu när jag har på papper att det faktiskt är en depression som får mig att må dåligt. Väntar på läkartid för att få till någon form av medicinering. Hoppas det funkar.

Ja nu är jag också jättenyfiken men jag känner att det vore girigt av mig att surfa på det, du var faktiskt först med att claima detta som din grej så jag väntar in dig

Det jobbigaste är att det inte känns helt ok. Som att jag skulle kunna gå vidare. Han var en så stor del av mig och mitt liv. Får påminna mig om att det bara gått ett par dar. Jag mår inte bättre av att städa bort honom.

Så länge man inte träffats så är det lätt att dumpa folk, så känner jag också. Man är bara en bot i mobilen. Men jag har inte varit intresserad på riktigt av att faktiskt träffa någon på ett halvår, så det är väl mest att det är trist att återgå till....ingenting.

Har en "fuldag" idag och då tänker jag på när ett ex sa till mig att "ibland tittar jag på dig och tänker att du är okej, men att det inte skulle skada om du blev bättre". Och så är spiralen igång.

Jag ser till att jag inte har pengar på konton som jag kommer åt. Jag får låsa in dem på banken helt enkelt. Jag har fyra olika banker och försöker gömma konton för mig själv. En medvetenhet runt problematiken är också en hjälp. Att jag vet att det är så här.

Jag tror att de flesta tycker att jag är balanserad, faktiskt, och att din uppfattning beror på dig och inte på mig, men som jag sade har du en poäng i att skriva ut hänvisningen till Haaretz också i pappret.

Svårt det där! Det är ju inte så att jag går omkring och funderar på vad andra tänker om mig hela tiden, men jag har faktiskt svårt att hitta något i mig själv som bara är "Jag" och inte "Jag i ett sammanhang". Kanske mycket för att jag (på gott och ont, mest gott) inte varit ensam typ någonsin.

Jo, det är ju det. Men jag är inte riktigt van att hjärnan sviker mig så. Det blir väl bättre förhoppningsvis nu när han mår bättre också.

Jag har huserat folk förut hemma hos mig som har haft vardagliga problem i sina liv under perioder så det är inte som att jag är en helt rookie person på det, men du vet.

hur jag mår? låt mig bara säga att jag är på en slags semester men har varit sjuk i flera veckor och det tyckas inte att bättra sig på minsta sätt. fan :D

Jag tänkte att något som är så pass stort ska väl ha något, och det visade sig ha massa som jag stör mig på men jag har svårt att släppa taget ändå... men jag är lite av en Nejffrey

Jag tycker det är skitskämmigt att säga vem jag fått höra att jag är lik. Jag är så otroligt ofotogenique att ingen som bara sett kort på mig kan se det.

Jag ser det inte själv men får höra det många gånger

Nog för att jag är kass på att säga nej. Men det här att jag erbjöd mig att vara extravuxen på en halloweenfest för nio barn en fredagkväll, när jag bara hade kunnat lämna min unge där och åka hem till tystnaden? Det ångrar jag faktiskt nu, när det är tio minuter kvar av kalaset och mina öron...mår