Min fru frågade mig just "hur får man mer fibrer i sin kost?" och jag tror det kan vara det felaste någon någonsin frågat fel person.
Min fru frågade mig just "hur får man mer fibrer i sin kost?" och jag tror det kan vara det felaste någon någonsin frågat fel person.
var så förtvivlad att jag satte mig på knä och frågade hur jag göra som skulle vara rätt som skulle kunna får den att älska mig varpå min äldre bror skrattade hånfullt och min far drog fram mig till spegeln, han höll fast mig i huvudet och frågade "Hur kan man älska någon som ser ut såhär." OBS jag>
Det skulle vara ett samtal. Och lite samma här, om min fru inte var bekväm med någon specifik person jag träffar så skulle det inte fungera, och samma för mig.
Och vadå "jag kan föreställa mig hur det är att vara en annan person" jag kan väl gissa hur de upplever en situation men hur det är att vara dem
Anlednigen till att Red Dead resonerar så möe med mig är för att jag vet hur det är att göra fel men försöka få en chans igen. Jag kan se resan emot det man vill vara och hur det förhindras, motarbetas och förtrycks in i det sista
Det förflutna lämnar en inte någonsin.
Jag har värdelös tidsuppfattning och glömmer bort mig själv i saker jätteofta. Klockan kan vara 5 min fel, det påverkar mig inte.
Vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv det här: "Kan vi någonsin återvända?"
Stackars människor... 💔
Tror inte det är mer fel på dig än mig. Och jag håller på.
Jag menar inte att vara "det har inte hänt mig så det händer aldrig" men alltså jag har aldrig någonsin hört detta hända någon irl, det börjar kännas lite som någon internetvandringssägen? Men jag kan ha fel absolut
Kan någon förklara för mig hur tonåringar tänker? För jag lyckas inte klura ut det även om jag bevisligen varit en själv även om det var längesedan.
Man försöker vara snäll och får ”stfu” som svar????
Försöker ta mig igenom min första Tolkien, Silmarillion. Kan vara det knepigaste jag läst någonsin, intill Joyce, Lispector och Robbe-Grillet.
Det vill jag nog inte, men tycker det kan vara skönt om någon ser eller hör och bekräftar hur man mår.
Idag har jag lärt mig att Norge har ett fiskeri-institut och det kan vara det mest fantastiska någonsin
Kan ha fel om osten, den kan jag ha hittat på själv men tror jag hade det sist jag gjorde. Får fråga min mamma hur originalet ser ut.
Ja hur säger man egentligen?
(Jag tror det här är kanske min bästa enruting någonsin. Jag kanske slutar efter det här)
Det kan jag tänka mig! Här får man pjoska lite mer. 😁
Jag inbillar mig att vi vet lite mer om hur ord kan skada nuförtiden. Jag tror inte min mormor menade att såra mig. Det var bara hennes ärliga åsikt som jag ju helt sket i. Jag spelade fotboll och hade biffiga lår på den tiden. I min värld var det något att vara stolt över.
Tror det är sängen som jag och min fru köpte för länge sedan. 30 papp kostade den men det var det värt. (Inbillar jag mig.)
Jag vet inte vad jag gjort för fel men jag försöker och får inget gehör. Ok så kan det vara tydligen. Allt kan inte gå min väg
2. Om jag skriver ut det i klartext och inte får någon reaktion kommer jag må så dåligt. Det är då jag börjar önska att jag hamnar i en flygkrasch, för jag tror mig inte vara någon som skulle kunna ta livet av mig. Men det händer emellanåt att jag sådant skedde jag inte kan styra över.
Slår sömndrucket upp ögonen och plötsligt slår det mig som ett knivhugg hur otroligt mycket jag saknar att det det ligger någon brevid. Någon man får krypa nära och hålla om.
#SinglesDay
Dagens höjdpunkt var att min 14-åriga autistiska dotter frågade mig hur man hanterar att avboka en bokad träff med någon. Jag förklarade hur båda kan känna sig, och att den situationen kan alla hamna i. Besvikelsen går över.
Det höll hon inte riktigt med om men, det viktiga var att hon frågade! Wow!
Yes, jag ville bara vara tydlig om hur specifikt min situation var. I en del fall tror jag bara att det kan vara nån slags allmän slapphet, och som Pleu skriver tror jag att vissa pappor mycket väl kan göra mer skada än nytta.
Jag använde det på jobbet häromdagen med!!! En man frågade mig hur jag kunde vara forskare för ”jag måste ju vara 23 år”.
Borde kanske tänka på hur jag äter saker och se om det kan göras mer femi- *suger i mig proteinbar:en och sveper 1L sojamjölk direkt ur paketet*
-det är patriarkatets fel.