Jag får alltid intrycket när jag läser Susan Sontag att hon spänner sig extra hårt som för att bli accepterad av en (manligt kodad) intelligentsia.
Similar Posts
Varje gång när jag satt med mina killar (det var alltid killar) som höll på att hamna snett så kände jag att jag inte hade något alternativ att ge dem. Övertyga en ung kille att han ska plugga som en idiot för att sedan ändå aldrig bli accepterad.
Intrycket jag får är att jag öht inte är önskvärd i något arbete, för att jag har mage att BEHÖVA en del saker för att kunna jobba som vanligt. Får spader
Jag ville prata med Amanda Lind när hon kom till NärCon vinter, men det blev aldrig av. Nu kommer hon tro att jag smörar när jag säger att jag har förtroende för henne. Jag tror hursomhelst att hon kan bli en bra partiledare.
Tycker de sexigt av mig att höra ett hårt stamp och bli övertygad att jag kommer bli utskälld när som helst
När jag får frågan om jag är frisk svarar jag alltid ”ja” för jag anser inte att alla mina jäkla sjukdomar som jag tar en miljard mediciner för, gör att jag är sjuk.
Alltid när jag är hemma sjuk får jag för mig att jag plötsligt helt magiskt ska börja göra saker som jag ALDRIG gör. Som att kolla igenom alla musikvideos av en specifikt artist, bara sådär på rad som att kolla på film
Jag slängde in ett Carl Michael där också för att bli accepterad som svensk
Är jag den enda som är lite orolig för att Diggins återfall kanske inte är helt över och att hon pressar sig för hårt? Hur kommer det gå för henne om hon inte alltid vinner, kommer hon straffa sig själv då?
Ibland får jag intrycket av att min sjukvård inte *vill* att jag jobbar heltid som läkare. En klinik erbjöd mig först en tid kl 13 om 7 dagar, för att sen precis när jag ansökt om ledigt ändra den tiden till kl 08.
Det är som att de tror att jag bara kan gå ifrån jobbet hur som helst.
Sjukt ändå att jag alltid får lajks när jag bluppar om tapeter. Jag får bli tapetfluencer. Här är två som jag försöker lobba in som fondvägg just nu.
Tänker att honung är så fint att det kan ätas för sig? Fick alltid en tesked av mormor när jag var barn
Och vad i det jag skriver ger intrycket att jag inte klarar av att bli emotsagd? Att jag ställde dig till svars för att du var ironisk?
mm - när jag funderade på varför jag kände så, fick jag plötsligt en association av dubbelheten av att vilja bli accepterad av de ”coola kidsen”. Nån slags osäkerhet kanske, som uppstår när man är i nya sammanhang.
Okej hur får jag en kollega som tar på sig (oss) alldeles för stort ansvar hela tiden att börja flytta över en del saker till chefen? Jag kommer drunkna om hon fortsätter bli arg på mig för att jag inte gör saker som inte är mitt ansvar att lösa.
Ibland får jag känslan av att mina kollegor förväntar sig mer än jag kan leverera. Som att jag skulle vara någon slag extra bra mentor åt struliga killar (jag är en bra mentor för deppiga tjejer!). Eller att jag tydligen har den medmentor jag har för att hen behöver någon som ’tar rodret’.
Men nu har jag en arg syster som tycker jag varit elak. Trots att hon sagt att jag kan höra av mig när som helst och när jag gör det, av glädje över ett positivt besked, så chockar hon mig med en utskällning.
Det gjorde ont igår.
Riktigt ont.
Min syster får nog fixa sig en kurator.
Hon har problem.
Mmm, en annan sak som är del av problemet: att bli skrattad åt, att inte känna sig accepterad som människa.
Mamma jobbar hårt för att intala mig att jag behöver en ny katt. Hon har kanske rätt. Annars kanske jag dör av ensamhet?
Typiskt att de ska bli på modet när jag jobbar så hårt med att bli av med dem. 🙄
Jag skulle gärna fråga henne en massa, men jag får inte intrycket av att det skulle bli bra svar om ens några.
När någon kallar sig HSP, så är det exakt detta som avses, ett trauma som skapat behov att kunna läsa av humörskiftningar (jag får ALLTID skäll när jag säger det 😆)
En del. Alldeles för lite nu när jag tänker på det. Jag är ju som gjord för att driva med. Men jag föredrar nog att bli driven med av mig själv.
Det var när jag talade om för honom att bete sig som jag fick höra att jag inte skulle bete mig som en tjej