Hahaha, det här är jag och jag stör alla på det här sättet. @sockeranna.bsky.social vet
Hahaha, det här är jag och jag stör alla på det här sättet. @sockeranna.bsky.social vet
Det roliga är att det stör inte mej alls 🤩
Plus jag kommer inte ha en medelålderskris där jag måste lära mig om Rom, jag har redan haft den när jag var typ 17 så nu kör jag bara
Nice!!!
Stör mig lite på det här flödet för jag gillar att scrolla uppåt, men får ju inte göra det här om jag inte vill snabbscrolla ner till där jag var senast först och det är ju jobbigt >:(((
Nu ser jag att de har listor här och jag har för mig att jag inte hittat det tidigare. Vet du om det är nytt här?
Ja jag lägger mig inte i hur den har roligt när jag inte är här tänker jag. Bara det är helt och rent när jag kommer hem!
Jag visste inte ens att det var grejen. Jag är mer en känslomänniska, och ingen algoritmmänniska. Repost för mig är ”Kolla här, det här måste bu läsa!!” Så jag använder bara det om det är något nytt, jätteroligt eller atonishing typ. Likes är mer ”det här gillar jag”. Men jag kanske ska tänka om?
Idag är det två-årsdagen för min ansiktsrekonstruktion. Det är så stört att titta tillbaka på det som varit när jag sitter här nu.
Jag önskar att jag kunde säga att jag mår bra igen. Men det gör jag verkligen inte. Jag vet inte om det här traumat någonsin kommer läka.
Jag visste inte att den fanns förrän nu när en liten googling upplyste mig om det och jag är inte helt säker på om det var något jag ville lära mig eller inte.
Haha, det värsta är att jag inte vet riktigt hur man använder emojis som en normal person. Jag kan bara den ironiska/hysteriska versionen eller inte alls. Så jag vet inte var det här kommer sluta jag.
Om det är nånting jag har lärt om mig själv så är det att jag inte tål barer. Ljudet, tätheten OCH det sociala pressen är så överväldigande för mig att jag blir helt pajad och känner mig helt värdelös. Jag fattar inte hur folk tål det. Det här är ingen attack mot någon alls det är bara hur Jag är 😔
Jag är så irriterad på folk, och arg. Det är pga stress, jag vet det. Jag gillar det inte alls och det går ok när jag kan undvika allt. Som inte läsa så mycket på internet. Inte möta så mycket folk.
Det är hos mig alltså, att jag är sämre på att hantera alla intryck och känslor.
Det är lite det här jag tänker på när jag skrivit att alla är så arga och bestämda (och politiska) här. Att det redan från start slås fast att man är en idiot om man inte håller med.
Sedan är det kanske en bubbla där jag bara följer de arga vänstermänniskor jag minns från twitter, men ändå... ;)
Jag vet inte, jag har bara aldrig reflekterat att det är en bra tuttrörelse på DET sättet
Ja, alltså jag vet det här egentligen. Det är bara en sån mängd att jag kanske jag vet inte. Aja.
Jag är fine dock. Typ.
Jag tycker att det är *jätteroligt*!
Var på en restaurang en gång där de hade stavat haricots verts på precis det där sättet, och jag vet inte om det var humor eller bara fonetisk stavning, så jag bestämde mig för att det var humor 😀
Blev följ av det här kontot, och jag bara, jag vet vad det här är. Sen tänkte jag, nä, det är bsky, ge alla en chans.
Och så kommer det ett DM.
Och ja, jag måste lita på min intuition.
Mm. Men med det sagt så var det inte rimligt att jag var där öht. Jag vet inte vad jag vill och tycker alla är läskiga. Det är nog bäst att jag stannar hemma bara.
Åh gud det här är så trasigt att jag inte ens vet var jag ska börja kommentera. En månad fick jag vänta på tid. Nu skulle inte jag ha sjukintyg, men ändå. Jag minns när jag brukade åka till VC på öppen mottagning på morgonen. Det var kanske inte optimalt det heller men att det har svängt så mycket.
Jag vet inte om jag förstår hur det är här inne än. Det beror säkert på att jag är lite trög. Ge mig tid bara.
Jag har haft kontakt, men utan att veta varför så det är nu jag undrar om alla ögondroppar, nässpray och allergitabletter kan ha fått sin förklaring. Ska ta upp det när jag haft nån mer här, för jag är inte helt säkert vad det är, önskar att jag har fel, att det är....ja något annat.
Det är mest jobbigt för mig generellt liksom, när jag tänker på livet typ. Har nog inte rett ut allt det där i hjärnan än. Acceptans och sånt.
2009 när jag tänkte att det kanske var bipolär jag var, men tänkte att jag kan fixa det själv bara jag anstränger mig så är jag inte sjuk.
Ju mer vi kör på ju mer känns det som att det jag blev mejkar sense. Det finns inte en variant där jag är okej med det här överhuvudtaget och jag kommer vara en jävla bitch om det tills dess att ni gråter.
Skiter i vilket, det här är inte den världen jag vill ha.
Jag har ju inte ens sagt att det är du! Om jag var du skulle jag inte bekymra mig över det här
Nej jag skrev ju tydligt att det inte var mina ord eller åsikter, jag vet inte och vill lära mig mer och det är därför jag frågar här
Om det där är bara hälften sant är jag så avundsjuk att jag inte vet var jag ska vägen!
Aaah det är så jobbigt att jag bara är en person känner jag.
Nu antar jag att jag inte är kvalificerad för just det jobbet, men jag är glad bara jag får lära mej nya grejer och att alla på arbetsplatsen har en rimlig lön! Sen kan det väl vara jobbigt om det är lite avsides, men man får väl deala 🤷